Avvänjning

I dag är det andra veckan som min soldat åker till jobbet på deltid. Lite arbetsträning för honom,

och avvänjning för mig. Har sedan min krasch förra året i september vant mig vid att ha honom hemma.Så att varje liten stund han är iväg utan mig, leder till en massiv panikattack. Men jag försökerjust nu träna mig på att kapitulera inför panikångesten. Lättare sagt än gjort jag vet, men man får ju försöka.

 

Väntar efter att få besked ifrån försäkringskassan..det har gått snart två månader sedan de skickade ut

brevet om att de snart skulle höra av sig till mig..men myndigheter jobbar ganska ofta emot en kan det kännas som. Men det finns inte mycket mer för mig att göra, än att vänta.