Då tid-nutid

Åkte idag till M-sjö. Pappa hämtade mig i jkpg. Och när jag stod och väntade innanför porten till min mormors lägenhet så kommer en relativt ung kille och ska precis gå ut då han kollar på mig och frågar "väntar du på någon?" "ja" "vem då?" har väl inte du med och göra tänker jag " min far" säger jag i alla fall..och killen säger "jaha okej" och går ut. Vadfan var det där egentligen? Sen så klart träffar jag på en kille jag varit lite små kåt på innan allt det här med min fobi och jag träffade Rikard.

Men tror inte han kände igen mig, men jag kände minsann igen honom, och dessutom så vet jag ju om att han jobbar som brevbärare, och den uniformen bärde han idag, haha blev lite illamående och nervös men sen när jag mötte honom i dörren så blev jag lugn för jag insåg att även om den killen var en skit och värsta playern så fick han aldrig nöjet att ta min oskuld, utan det ända han gjorde var att såra mig, men jag tänkte på att Rikard är den ända bra killen för mig, han är den bästa av killar jag träffat och den enda som bryr sig om mig så mycket som han gör.  Så även om A inte kände igen mig så fick jag i alla fall något att fundera över. Han är ju inte värd något alls, han påverkar inte mig längre. Och jag behöver definitivt inte oroa mig för att jag inte räcker till eller är tillräckligt snygg.

I bland kan det vara bra att träffa på då-tidens, spöken ibland inte.

Jag fick en liten boost i alla fall. och nu saknar jag min kille ännu mer, men torsdagen kommer snart.