Idag kom killen hem igen...happy moment som in i säger jag bara. Toltalt överlycklig att få se honom igen och bara krama om honom, fick knuffa ner Diana i från hans knä för där skulle jag sitta och pussa honom hahaha. Vi satt en stund och pratade med A innan vi åkte till Slättfall, och himla tur att psyktanten ringer just då för då kunde jag ge henne hemnumret till A så ringde hon dit istället, det är ju lite svårt att ha dålig täckning och samtidigt vilja prata om mycket då man inte hör varandra.
Så då tog jag upp att jag gärna skulle vilja "få" ett familjehem, vi har nämligen pratat om det tidigare och nu när jag har ett par vänner som sagt att det skulle gå bra så ser jag ju inte varför jag inte skulle kunna tänka mig det som ett alternativ. I alla fall tills killen har ett annat jobb och kan komma hem om dagarna.
Så jag fick berätta lite om den här familjen och adress nummer och lite almäna grejer. Sen sa hon att hon skulle ta upp det med socialkontoret och se om jag kan få ett möte med dom och berätta lite om min situation och mig själv. Men jag ser inte varför jag inte skulle få bo hos mina vänner. Jag tänker i alla fall inte bo hos några okända så är det och får jag inte igenom det så vet jag inte hur dom tänker egentligen. Och det känns såklart lite genant att vara där hela tiden men dom har sagt att det är okej, och att det bestämmer ju dom vilka som får komma och sova över och dylikt. Ja så psyktanten sa i alla fall att hon skulle gräva lite i det och sen ringa mig (när vet jag inte). Men det är just det där "vet inte" jag avskyr att inte veta, för det kan ju ta fera vekckor att ordna en träff med socialen till mig, och sen att "psyktanten" sa att vi får ordna med behandling/terapi efter att vi fixat familjehem åt mig. Men det känns ju inte heller så bra..då blir det ju mer väntan. Nej usch jag vet inte vad hon tänker med egentligen. Allra helst så skulle jag vilja bli remitterat till Eksjö, för dom verkar faktiskt ha en bättre sjuk/psykvård där.
Så då tog jag upp att jag gärna skulle vilja "få" ett familjehem, vi har nämligen pratat om det tidigare och nu när jag har ett par vänner som sagt att det skulle gå bra så ser jag ju inte varför jag inte skulle kunna tänka mig det som ett alternativ. I alla fall tills killen har ett annat jobb och kan komma hem om dagarna.
Så jag fick berätta lite om den här familjen och adress nummer och lite almäna grejer. Sen sa hon att hon skulle ta upp det med socialkontoret och se om jag kan få ett möte med dom och berätta lite om min situation och mig själv. Men jag ser inte varför jag inte skulle få bo hos mina vänner. Jag tänker i alla fall inte bo hos några okända så är det och får jag inte igenom det så vet jag inte hur dom tänker egentligen. Och det känns såklart lite genant att vara där hela tiden men dom har sagt att det är okej, och att det bestämmer ju dom vilka som får komma och sova över och dylikt. Ja så psyktanten sa i alla fall att hon skulle gräva lite i det och sen ringa mig (när vet jag inte). Men det är just det där "vet inte" jag avskyr att inte veta, för det kan ju ta fera vekckor att ordna en träff med socialen till mig, och sen att "psyktanten" sa att vi får ordna med behandling/terapi efter att vi fixat familjehem åt mig. Men det känns ju inte heller så bra..då blir det ju mer väntan. Nej usch jag vet inte vad hon tänker med egentligen. Allra helst så skulle jag vilja bli remitterat till Eksjö, för dom verkar faktiskt ha en bättre sjuk/psykvård där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar