”Jag dör hellre än att kräkas”

 Kräkfobi, illamåendefobi, (bacillskräck?) är vanligt förekommande och rangordnas enligt en brittisk
sammanställning som 5 i vanlighet bland fobierna. Trots detta är den okänd, många läkare och
terapeuter känner inte till kräkfobi.


För andra fobier brukar KBT(Kognitiv beteendeterapi) fungera bra. Kräkfobi däremot lyder delvis andra lagar och är ofullständigt utforskad och förklarad. Sannolikt påverkas den som har kräkfobi av ett område i hjärnan som är kopplat direkt till överlevnadsinstinkten. Den katastrofberedskap som emetofobikern utsätts för kan inte påverkas på samma sätt som vid andra fobier, vilka brukar kunna släckas ut. Kräkfobin påverkar
föreställningar och kropp och en ström av katastrofbilder och katastroftankar aktiveras till ett varnande
flöde. Kroppen signalerar livsfara. Detta har sannolikt haft ett överlevnadsvärde från evolutionens
synpunkt. I dag, med vårt skyddade liv, med kylskåp och bättre hygien är detta varnande flöde dock
inte funktionellt.

En vanlig attityd från närstående och även professionella är att den drabbade är besvärlig och pjoskig och med lite god vilja skulle kunna skärpa sig. Få, förutom de som själva drabbats, vet hur svårt det är att bemästra skräcken för att må illa eller kräkas. Eftersom fobin är så dold och förknippad med skam uppfattar sig de drabbade som mycket avvikande. Det brukar vara en lättnad att få kontakt med andra och att förstå hur vanligt det är. ”Jag dör hellre än att kräkas” är ett uttryck som är talande.

Den som drabbats av kräkfobi slåss mot ett sinne och en kropp som signalerar livsfara på samma gång som andra människor är oberörda. Detta medför naturligtvis en svår anpassning till vanligt liv och leder till många förevändningar för att undvika minsta smittfara. Livet blir fokuserat på undvikandet.


Några punkter hur en Emetofob kan ha det:

• Känslig mage, direkt koppling mellan tanken ”jag är smittad” och reaktioner i mage-tarm.
  Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
• Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
• Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.
• Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
• Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
• Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.
•  Känslor av genans och skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att
  ha reträttplaner klara.
• Problem med att vistas bland mycket folk. 

Så nu när nu orkar er igenom denna text vill jag bara säga att jag är inte knäpp, jag mår inte dåligt och skär mig för att jag vill, utan det här är mitt liv just nu som jag kämpar att bli fri ifrån. Rikard min underbara kille vet hur dåligt jag kan må och jag ger honom en kyss och många tack för att han inte tröttnat på mig genom det 1 och ett halvt år vi varit tillsammans. utan honom skulle det vara svårt att ens ta mig tid till att prata med en psykolog, hans famn finns där för mig. Jag får gråta ut hos honom när det blir för jobbigt.