Söndag (s)ångest

I går var det alltså "öppet hus" eller hur man ska kalla det på killens jobb. Riktigt kul att se hur han bodde och vilka han umgicks med. Men det hade kunnat bli bättre om jag sluppit hyperventilera, må illa och gå runt med tårar i ögonen och tänka nattsvarta tankar. Det var jobbigt och jag var så himla nervös över att gå runt ibland alla människorna och känna lukten av äcklig mat (vilket jag fick göra med). Men jag hade i alla fall med mig två människor som gjorde sitt bästa att ta hand om mig, dom kunde lugna ner mig och dom fanns där för mig och det tyckte jag var nog. Så tack så mycket Noi och Lasse för erat stöd i går. Sen fick jag chansen att umgås en stund själv med min man och den tillbringades halvsovande i en jätteliten obäddad säng. Hehe det var så typiskt Rikard för alla andra sängar var i ordnings bäddade och Rikards var..ja inte lika fin.

Sen vid klockan två var det egentligen tänkt att jag skulle stanna kvar och vänta på att mannen slutat sitt jobb, men jag följde istället med Noi och Lasse tillbaka till m-sjö där dom släppte av mig. Och efter fyra tiden så kom han förbi och hämtade upp mig. Och nu har vi varit i våran lägenhet så "länge" att det är dax för han att åka tillbaks till jobbet igen *snyft*.

Jag hoppas att han får bukt med sin dumma förkylning också för jag vill inte veta av att han får så ont i lederna igen att han gråter (för det var hemskt). Han har det verkligen för jävligt när han har feber, hallucinationer,värk och  skyhög feber stackarn.


åh just det ja...................jag har röstat.