Man eller mus?

Jag kom i säng jävligt sent/tidigt igår (hur man nu ser på saken). Vi råkade väcka grannen som bodde jämte oss när vi hade sex XD men jag hörde inte att han bankade på väggen utan det var killen som sa det efteråt.. oops ^^

Ja ja så är det att bo i lägenhet och bland en massa människor. Vill helst flytta ut på landet med massor av katter och hönor, getter och såklart någon hund. Ingen typisk tonårstjej va ;P. Äsch det finns säkert andra som är lika unga som jag som har den drömmen också. MEN såklart så vill jag inte ha alltför långt till en lagom stor stad. Får se hur det blir framöver.



I alla fall så sitter jag här ute på landet hos en killkompis tillsammans med min kille och en mus vi lyckat fånga. Haha det var så jävla roligt, för först när jag fick reda på att det bodde en mus inne på badrummet så skulle jag självklart dit och leta fram honom/henne. Så efter att ha lyft på väskor och skit hittade jag den lilla saken, livrädd och sprang runt överallt, försökte kommunicera med den genom att säga "hej på dig vännen"
 men tror jag misslyckades rätt rejält. Så då var nästa steg att få ut den därifrån, jag menar kul att sitta och skita och en mus kilar över fötterna på en XD. Så det blev jag och två killar i badrummet dörren var stäng och jag satte mig på tvättmaskinen (lite skraj var jag allt ;), och killarna jagar på för fullt och helt plötsligt säger killkompisen med inte så lugn röst att den kommit innanför hans BYXOR..haha tack och lov att jag satt på tvättmaskinen då, så det var ju bara för han att hålla fast musen innanför byxorna och ta av sig dom och skaka ner musen i hamster buren vi hade kvar här sen förra veckan. och poff så låg musen nere i spånet och bara låg där, så jag blev lite nervös först och frågade om han var död, men icke nu springer han runt i buren och vill ut. Han var nog bara så jävla rädd stackarn. Så imorgon ska vi långt bort ifrån huset och släppa den i frihet.

Ja så kan det vara tydligen att bo ute på landet. Men imorgon åker jag och killen hem igen. och så är det bara att vänta tills veckan blir fredag :/ men har så jävla tråkigt under den tiden, någon som skulle vilja försöka kommunicera med mig? 

Den 26:e augusti

Så nu har det snart gått fyra veckor som min man började jobba som soldat igen. Det innebär också att veckodagarna är jag själv utan honom. Det är jobbigt det tänker jag inte ljuga om. Men samtidigt är det skönt att få tid till sig själv. och när man väl ses på Fredagen igen så får man ett sådant lyckorus genom hela kroppen och slänger sig i armarna på varandra, i alla fall jag, han tycker nog jag mest är klängig. Men han kan inte påstå att han inte saknar mig. Alla dessa söta och fina sms han skickar på kvällarna får mig att bli ruskigt varm i kroppen.

Och nu har jag lovat honom att det bara ska bli vi två på hela helgen, så imorgon ska han hämta upp mig och så åker vi iväg för att handla mat, chips, och dryck för att sedan låsa in oss i vårt kärleksnäste. Det blir såklart jag som står för matlagningen, även om han är jätteduktig på tahimat så vill ända jag stå för arbetet för jag vet hur trött han brukar vara efter jobbet. Och så hade han visst blivit lite hes efter några dagar på skjutbanan. Stackarn :/.

Snart om ungefär fjorton timmar så är han här igen..blir glad bara jag tänker på det.

God natt och var rädda om er.

Open wide

På tisdag är det dags för det årliga besöket hos upp-med-benen-och slappna-av doktorn. Jag hatar det där ännu mer än tandläkaren. Jag menar...man har de mest löjligaste frågorna i huvudet inför besöket.  Men de måste ju ha sett tusentals fittor i sitt yrke att de måste ha tröttnat på det tillslut. Sist jag var och kollade den nedre regionen gick det bra...gjorde ont som satan när jag fick en lång tops inkörd som  skrapade runt..men whatahell jag är van att ha ont där nere, tror jag lider av någon sådan där konstig kan-inte-njuta-vid-sex sjukdom. Har ju en rad konstiga åkommor i det kvinnliga släktet på båda mina föräldrars sida..så det är väl egentligen bara att ta en stesolid och skratta igenom eländet istället.

Avvänjning

I dag är det andra veckan som min soldat åker till jobbet på deltid. Lite arbetsträning för honom,

och avvänjning för mig. Har sedan min krasch förra året i september vant mig vid att ha honom hemma.Så att varje liten stund han är iväg utan mig, leder till en massiv panikattack. Men jag försökerjust nu träna mig på att kapitulera inför panikångesten. Lättare sagt än gjort jag vet, men man får ju försöka.

 

Väntar efter att få besked ifrån försäkringskassan..det har gått snart två månader sedan de skickade ut

brevet om att de snart skulle höra av sig till mig..men myndigheter jobbar ganska ofta emot en kan det kännas som. Men det finns inte mycket mer för mig att göra, än att vänta.

 

 

 

Gott nytt

I går gjorde jag något alldeles speciellt..något lite modigt kanske man rent av skulle kunna säga.

Jag gick på nyårsfest hos dem som bor i gökboet...ni vet dem jag bott hos lite av och till.

Det var en riktigt trevlig och rolig kväll jag hade tillsamans med båda nya och gamla vänner.

Stannade kvar i några timmar utan panikångest..och efter klockan slagit nytt åt gick jag och soldaten hem,det var längesedan både han och jag faktiskt varit bland folk på några månader, så vi var båda rätt slitna och lite trötta på folk.