. : Queens tankar om sitt liv

Visar inlägg med etikett Queens tankar om sitt liv. Visa alla inlägg

måndag

Lets do this!!!!

Tycker inte alls om att ha social fobi eller emetofobi. Jag vill kunna klä mig lika fint i alla de möjliga färgerna utan att behöva oroa mig för andras blickar. Ett exempel är ju att när jag åker till affären så sminkar jag mig inte alls, jag drar bara på mig något svart och sedan på med kepsen eller håret i svans. Det enda som folk skulle kanske "bry" sig om är väl när jag har panik och håller handen runt halsen och försöker andas lugnt och pressa tillbaka tårarna. Men jag vill inte ha det sådär. Jag vill också få känna mig fin igen och inte behöva göra mig så ful som möjligt för att jag ska våga gå någonstans. Så idag/morgon ska jag fan sminka mig och klä upp mig, och så åker jag hem till pa och ma och hälsar på. Det ska gå!!Springer jag och gömmer mig eller tystnar helt tvärt vet dom i alla fall att jag mår dåligt.

I'm the doctor, I'm the patient

Don't forget that, it's important
If ya love me, like I love me
Everybody will be sorry

Well I don't need nothin' before the show
I don't need nothin', well that's not so
I need something before the show
Just a little something to make me GOOOOO

Hvb-hem..det låter för jävla mycket bättre en familjehem, eller varför inte kalla det "semester ifrån hjärnan en längre period". Jag tror att få komma till gamla vännerna igen och faktiskt ha någon att prata med kommer få mig att klara denna prövning bättre.

Anywhore...Nu får det bli lite zombie spel och gå igenom räkningar..autogiro autogiro..är väl bra ibland va. Ska nog ta och fixa så räkningarna kommer in i datorn direkt istället för brevlådan. Kommer ju inte var hemma så mycket vid kommande mission så ja tur att man kan lösa allt så lätt nu för tiden...ehehe

Vad jag önskar mig mest av allt just nu är att få komma tillbaka till detta mysiga hus och få skapa ett liv tillsammans med min soldat. Åååh och så kan vi slippa självdö och ha skog runtomkring oss, en stor trädgård där vi kan sitta på somrarna och grilla, plantera egna äppelträd. Jag kommer leta som fan efter ett torp omkring E-sjö. Fan ett litet torp är min våta dröm och kommer vara det tills jag hittar ett vi kan köpa!!.

Men..många men

Alltså ju mer jag tänker på det ju mer panik får jag. Jag vill ju inte att han ska åka ifrån mig, men jag kan inte be honom att inte åka iväg. Det står i hans kontrakt och det är det jobbet han vill ha. Det är hans beslut fullt ut men jag tycker ändå att det känns orättvist, det är inte hans fel att jag har mina problem med ensamhet och paniken men jag vill ju ha honom här och få stöttning av honom. Det kommer jag inte kunna få när han är i Stockholm på vardagarna och sedan flera tusen mil ifrån mig. Om vi ska räkna lite på det så kommer han vara ifrån mig lite mindre än ett år. Jag tänker ju på honom också såklart och vad han vill men jag måste sedan tänka på mig själv, kommer jag klara det här verkligen? Kommer jag ha funderat ut en bra plan för att klara vardagen? Det är så många frågor och för lite tid. Vad händer om jag inte klarar av det? Jag tror inte folk förstår hur jag mår med allt det här omkring mig, det är ingen som frågar eller gör en ansats till att bry sig. Är det här vad jag har att vänta mig? Tystnad. Ja just nu känns det som att jag får skylla mig helt och hållet själv. Men jag älskar honom så fruktansvärt mycket och utan honom finns jag inte mer, så är det mitt svar på allt, att jag ska härda ut och ta allt? Jag vet inte.

onsdag

Suprise jag är gravid!!!!!! Äsch jag driver med er.....SUPRISE min kropp har gjort myteri (22 dagar över tiden)!!!!!! Jag driver INTE med er. Dags att ringa obehagliga titta-emellan-bena-doktorn. Åhh vad jag älskar att slänga upp bena på ett par metall stöd och kolla upp i taket medan jag försöker låtsas som att jag inte bryr mig för fem öre. "Men det är ju normalt..blahblahblah" Det skiter jag fulla fan i, det här är inte ett jävla tandläkarbesök.